egenmäktigt förfarande

 

men kan inte allt bara glittra

 

torsdagstårar

ibland får man kanske bara acceptera att en dålig dag blir två, nej tre, eller ja jo, nu fyra.

jag såg hur du brann som ett doftljus, du såg hur jag brann som ett bokbål

Movits! – Halvvägs
 

hallå tiden, det är dags att läka alla sår!

om det beror på att det är måndag, första riktiga höstdagen eller att jag till slut snubblar in på facebook-konton vet jag inte. men ont gör det, fast tiden har gått. 
längtan efter att rycka på axlarna och önska lycka till har liksom aldrig varit större. 

feberfrossa.

 
   Oskar Linnros – Tunga moln

jaha näha jaha nähä mhm

 
 

klappar och slag

jo jag var beredd. redo liksom. ryckte mest på axlarna när ni frågade hur det kändes, och brydde mig nog ärligt talat inte så mycket heller. fast sen så kommer smällen. slaget, knivhugget. han hand i hand.
nej jag var inte redo, inte beredd. bara jävligt jävligt liten och bortvald. 

mitt i juni

och så äntligen ska jag få återse mitt älskade tyskland. 

tack för den här tiden osv.

första terminen i lund är slut och det är jag med. även om jag för tillfället är helt mosig och apatisk så är jag så sjukt nöjd. och till och med lycklig. 

om kärleken

kanske beror det på att det är söndag. eller på det faktum att jag är bakis (fast jag verkligen, verkligen inte har tid att vara det). kanske beror det på att jag hör en viss låt, eller vad fan vet jag. 
och ja, det låter cyniskt och ja, jag kommer säkerligen ändra mig och sen ändra mig igen.
men just idag, just nu, så tror jag inte att det är någonting för mig. 

söndagsregn

cause the sweetest kiss i ever got is the one i've never tasted
Rodriguez – Cause

and now i'll do what's best for me

 

AFTER A WHILE (Veronica Shoftshall, 1971)

After a while you learn the subtle difference
between holding a hand and chaining a soul
and you learn that love doesn't mean leaning
and company doesn't always mean security.

And you begin to learn that kisses aren't contracts

and presents aren't promises
and you begin to accept
your defeats
with your head up
and your eyes ahead
with the grace of woman,
not the grief of a child

And you learn to build

all your roads on today
because tomorrow's ground
is too uncertain for plans
and futures have a way
of falling down in mid-flight.

After a while you learn

that even sunshine burns
if you get too much
so you plant your own garden
and decorate your own soul
instead of waiting for someone
to bring you flowers.

And you learn

that you really can endure
you really are strong
you really do have worth
and you learn
and you learn
with every goodbye, you learn.

18 april

barfotafötter på balkongen
och livet är inte så tokigt ändå

RSS 2.0